Musikdramat förmedlar viktig samtidshistoria om civilkurage och ett starkt antirasistiska budskap om närheten till de fördomar som gror i vår egen tid.

BIOGRAFI

Musiklärarna Filippa Engellau och Björn Andersson skrev manus och musik 2011. Idén växte fram efter att de i arbetet med ungdomar på en skola i Huddinge stötte på elever som inte verkar förstå varför det är viktigt att upplysa om förintelsen.
Varför ska vi idag läsa om något som hände för runt 70 år sedan?
Vad är det som gör att just den här händelsen är så viktig?
Vad har det för relevans i idag?
Måste man läsa historia och måste man bry sig om politik?

De upptäckte också att många elever inte kände till Raoul Wallenberg och hans gärningar.
Vi har en uppgift att få ungdomar att förstå hur viktig vår historia är och om vi inte är försiktiga så kan fruktansvärda saker hända igen. Det goda och onda finns alltid närvarande då som nu och fel val kan få ödesdigra konsekvenser. Det här är nyckeln i hela projektet.

De är övertygade om musikens och teaterns styrka i det förebyggande arbetet för när det talade ordet tystnar, tar musiken och konsten vid.

Journalisten och författaren Hédi Fried som överlevde förintelsen och är en av de få som fortfarande är i livet kom till vår första föreställning i Tumba. När föreställningen var slut steg hon upp på scenen och sa djupt rörd att "ni berättar min historia "

Författaren Göran Rosenberg skrev i Expressen 2017

Normalisering som dövar och tystar

"Om folk efteråt skulle säga att de inte visste vad som hände judarna i Tyskland 1933 eller 1935 eller 1938, så var det inte för att de inte visste vad som hade hänt eller inte kom ihåg vad som hade hänt, utan därför att det samtidigt pågick en process av anpassning och normalisering som dövade sinnen och tystade samtal.

Och rätt var det var hade den ena skamgränsen efter den andra passerats och så många namn fogats till listan över det nyss otänkbara, till sist också namn som Treblinka och Auschwitz, att när människorna klev fram ur förödelsen så ville de ogärna blicka tillbaka och påminnas om vad de i den ena eller andra rollen hade varit med om."

Berättelsen

Mirjam Beider är ensamstående mamma i Budapest under andra världskriget. Hennes två döttrar är ute och leker, utan att bära sina judestjärnor. De blir igenkända och Mirjams ena dotter Gitel blir skjuten medan hennes syster Ester ser på. Mirjam och Ester söker upp den svenska ambassaden och får genast svenska skyddspass. De står sedan den dagen troget vid Raoul Wallenbergs och den svenska ambassadens sida. Under de sista dagarna innan Budapest faller, mördas Mirjam av SS. Efter att Budapest har blivit befriat "försvinner" Raoul efter att Röda Armén har förhört honom. Ester tas om hand av den svenska ambassaden och kommer till Sverige i januari 1945. Hon är väldigt liten och placeras i en familj. Hon lär sig prata svenska och blir svensk. Hon talar aldrig med någon om sina fruktansvärda barndomsupplevelser.

2010 träffar hon sitt barnbarn Alice som är tonåring. Ester upptäcker till sin fasa att Alice (helt ovetandes om sin fruktansvärda bakgrund) har börjat bära svastikan på armen och att hon har börjat kalla sig nazist. Ester börjar för första gången att berätta...

Främlingsfienden inom oss.

Klicka på länken ovan för att komma till utredningen.

I regeringens betänkande från utredningen om ett effektivare arbete mot främlingsfientlighet nämns musikdramat som ett gott exempel på hur man kan arbeta förebyggande.

Där den spelats

Första uppsättningen var på folkets hus i Tumba 2011 med musik och drama elever från Södertörnsfriskola.
Den spelades på Kulturfestivalen 2012 då Raoul Wallenberg skulle fyllt 100 år.
Den sattes upp med elever från gymnasiet Norra Real tillsammans med Calle Flygare teater elever 2013.
En sång var med den 27 Januari på förintelsedagen vid Raoul Wallenbergs torg.

Teskedsordens Stipendium

för tolerans mot Fanatism

2012 fick Filippa och Björn Stipendiet med motiveringen

"Den förmedlar viktig samtidshistoria om civilkurage, och dess starka antirasistiska budskap sätter också finger på de fördomar som gror i vår tid"